Tävlingshösten som varit

Jag var och släppte ut hästarna imorse och åkte hem och kröp ner i sängen sen igen. Finns det nåt bättre?

Meningen var att jag skulle vara med på alla tävlingar jag kunde komma över denna hösten, och då ta varannan häst varannan helg. Men den planen raserades när tävling på tävling blev inställd. Jättetrist, men det är bara att jobba med det man kan. Jag hade velat ha lite småtävlingar som miljöträning början av säsongen men vi gick pang på egna klubbens KM i Sätila. Första klassen fick vi se som en uppvärmning då det var mycket att titta på för Kurre och vi missade en kona. Andra klassen var trail och den gick kanon, kunde inte gått bättre och det blev en andra plats. Tredje klassen gick också kanon och en andra plats där med. Men jag var helnöjd med dagen och överlycklig för att Kurre bara går bättre och bättre. Vi hade ett grymt bra samarbete idag som överrraskade mig lite, men det var det som gjorde mig mest glad. Andra tävlingen helgen efter Slöinge fick Kurre också åka på. Tyvärr fick vi en dum start då vi blev utskällda av en hingst som pep och sparkade efter oss precis innan vi skulle in på en trailbana. Kurre blev skärrad och jag fick inte ner honom i lugn igen så vi red igenom bäst vi kunde med skippade grinden då jag kände att det hade inte gått. Sen var det bara tillbaka och försöka få tillbaka en bra kontakt på framridningen vilket lyckades. Andra klassen gick kanon sånär som på en liten ryttarmiss som kostade oss vinsten. Men men, det är inte hela världen :)

Nu laddar vi för träning till helgen och sen DM helgen efter.

Augusti 9

Sommaren har bara runnit iväg, som den alltid gör. Hästarna jobbas mest hemma fortfarande, Kurre börjar komma i riktigt bra form nu och det syns på honom. Så jag ska hålla utkik efter någon tävling framöver. Sheriffen börjar också komma igång och har satt lite mer muskler då jag har börjat med lite galopparbete varvat med skrittrundor i skogen.

Mitt sommarschema har gått mot sitt slut vilket innebär mindre jobb. Av en händelse sprang jag på en annons där ett galoppstall här i Åsa behövde hjälp. Nu var det så att det var nästan bara ridhjälp Pia behövde och jag är väl inte den minsta ryttare som går att hitta till en tunn galoppör men...vad där och red lite idag iaf. Blev uppslängd på en tolvårig galoppör som hade sprungit in en miljon och red iväg. Kändes skumt, ny häst, annorlunda stil, en knappt befintlig sadel osv. Men det kändes helt ok så jag ska känna på det lite, det fanns några hästar jag kunde rida iallafall. Resten av dan ska jag råplugga inför ett prov jag har imorgon, men först: en powernap.

Nystart!

Japp. Meningen är att börja blogga lite smått, men förhoppningsvis lite intressantare än sist och det blir mest häst. För inte så länge sedan köpte jag ju Sheriffen och vi har satt igång och tränat efter skador hela våren. Han är ganska rund om magen och har tappat mycket från träningen så det blir att börja om från scratch men det ser lovande ut, det är en rolig häst. Igår och idag har jag lagt fokus på lastträning då vi har lite svårigheter att lösa där.

Bild på hästarna i sommarhagen:

Drömmar!

Varje gång jag är i stallet eller sitter på en häst och får en minut eller två av den där känslan som gör att man kan slappna av här och nu. Den känslan vill jag ha hela tiden, och då skulle jag kunna jobba med hästarna och andras hästar dygnet runt. Jag vill inte ha något "måste" att komma hem till, något plugg eller något som stressar. Jag vill känna att jag kan vara i stallet en hel dag och det gör bara nytta för mig, det livet vill jag ha. Men så gäller det att hitta ett sätt att kunna göra det på. Rida in unghästar skulle jag vilja göra, göra grunden. Jobba dem enkla, snälla och orädda att hantera och hoppa upp på så kan någon annan göra finslipet. För det är grunden jag är bäst på. Att ta fram det nyfikna, orädda och samarbetsvilliga hos de unga hästarna. Men vart börjar man?

Men...åter till verkligheten. Man måste ha en gård? Ett ställe...en början. Och då måste man ha ett jobb. Och för det, en bra utbildning. Och för det...X antal år som fattig student där tillfällen att utvecklas inom andra saker knappt finns. Skit också!
Dessutom vill jag ha barn. Ett familjeliv...klona sig? Och på det så har jag den dumma tanken om att det visst ska gå att göra allt på samma gång. Varför måste man välja?