Tävlingshösten som varit

Jag var och släppte ut hästarna imorse och åkte hem och kröp ner i sängen sen igen. Finns det nåt bättre?

Meningen var att jag skulle vara med på alla tävlingar jag kunde komma över denna hösten, och då ta varannan häst varannan helg. Men den planen raserades när tävling på tävling blev inställd. Jättetrist, men det är bara att jobba med det man kan. Jag hade velat ha lite småtävlingar som miljöträning början av säsongen men vi gick pang på egna klubbens KM i Sätila. Första klassen fick vi se som en uppvärmning då det var mycket att titta på för Kurre och vi missade en kona. Andra klassen var trail och den gick kanon, kunde inte gått bättre och det blev en andra plats. Tredje klassen gick också kanon och en andra plats där med. Men jag var helnöjd med dagen och överlycklig för att Kurre bara går bättre och bättre. Vi hade ett grymt bra samarbete idag som överrraskade mig lite, men det var det som gjorde mig mest glad. Andra tävlingen helgen efter Slöinge fick Kurre också åka på. Tyvärr fick vi en dum start då vi blev utskällda av en hingst som pep och sparkade efter oss precis innan vi skulle in på en trailbana. Kurre blev skärrad och jag fick inte ner honom i lugn igen så vi red igenom bäst vi kunde med skippade grinden då jag kände att det hade inte gått. Sen var det bara tillbaka och försöka få tillbaka en bra kontakt på framridningen vilket lyckades. Andra klassen gick kanon sånär som på en liten ryttarmiss som kostade oss vinsten. Men men, det är inte hela världen :)

Nu laddar vi för träning till helgen och sen DM helgen efter.

Augusti 9

Sommaren har bara runnit iväg, som den alltid gör. Hästarna jobbas mest hemma fortfarande, Kurre börjar komma i riktigt bra form nu och det syns på honom. Så jag ska hålla utkik efter någon tävling framöver. Sheriffen börjar också komma igång och har satt lite mer muskler då jag har börjat med lite galopparbete varvat med skrittrundor i skogen.

Mitt sommarschema har gått mot sitt slut vilket innebär mindre jobb. Av en händelse sprang jag på en annons där ett galoppstall här i Åsa behövde hjälp. Nu var det så att det var nästan bara ridhjälp Pia behövde och jag är väl inte den minsta ryttare som går att hitta till en tunn galoppör men...vad där och red lite idag iaf. Blev uppslängd på en tolvårig galoppör som hade sprungit in en miljon och red iväg. Kändes skumt, ny häst, annorlunda stil, en knappt befintlig sadel osv. Men det kändes helt ok så jag ska känna på det lite, det fanns några hästar jag kunde rida iallafall. Resten av dan ska jag råplugga inför ett prov jag har imorgon, men först: en powernap.

Nystart!

Japp. Meningen är att börja blogga lite smått, men förhoppningsvis lite intressantare än sist och det blir mest häst. För inte så länge sedan köpte jag ju Sheriffen och vi har satt igång och tränat efter skador hela våren. Han är ganska rund om magen och har tappat mycket från träningen så det blir att börja om från scratch men det ser lovande ut, det är en rolig häst. Igår och idag har jag lagt fokus på lastträning då vi har lite svårigheter att lösa där.

Bild på hästarna i sommarhagen:

Drömmar!

Varje gång jag är i stallet eller sitter på en häst och får en minut eller två av den där känslan som gör att man kan slappna av här och nu. Den känslan vill jag ha hela tiden, och då skulle jag kunna jobba med hästarna och andras hästar dygnet runt. Jag vill inte ha något "måste" att komma hem till, något plugg eller något som stressar. Jag vill känna att jag kan vara i stallet en hel dag och det gör bara nytta för mig, det livet vill jag ha. Men så gäller det att hitta ett sätt att kunna göra det på. Rida in unghästar skulle jag vilja göra, göra grunden. Jobba dem enkla, snälla och orädda att hantera och hoppa upp på så kan någon annan göra finslipet. För det är grunden jag är bäst på. Att ta fram det nyfikna, orädda och samarbetsvilliga hos de unga hästarna. Men vart börjar man?

Men...åter till verkligheten. Man måste ha en gård? Ett ställe...en början. Och då måste man ha ett jobb. Och för det, en bra utbildning. Och för det...X antal år som fattig student där tillfällen att utvecklas inom andra saker knappt finns. Skit också!
Dessutom vill jag ha barn. Ett familjeliv...klona sig? Och på det så har jag den dumma tanken om att det visst ska gå att göra allt på samma gång. Varför måste man välja?

Höst!

Den son hävdar att det vart en regnig och tråkig höst kan inte ha befunnit sig i Sverige iallafall. Men så fort det regnar en dag klagar alla på att det är så dåligt väder, knäppt det där. Jag är iaf helnöjd so far, och helt beroende av vad det är för väder då jag tränar hästarna ute dagligen. Har inte märkt av nåt dåligt väder iaf, och när jag körde till Hajom igår för att träna så rullade vi ut med lygnern och in i skogen. Så jäkla vacker är det där och det går inte att beskriva för någon som inte varit där. Skogen lyser rött och gult och allt är bara magiskt.

Kurre skötte sig godkänt på träningen med tanke på att han varit odräglig det senaste. Mest med lastningen då så idag blev det fram med transporten igen för att träna. Då gick han in bra några gånger så jag hoppas det håller. Det funkar inte att ha en svårlastad häst om man ska satsa lite. Och satsa har jag kommit på att det måste jag göra nu. Antingen träna och satsa och faktiskt komma någon vart, annars kan jag lika gärna skita i allt. Det svåra är bara att jag vill satsa på så mycket...jag vill satsa på min egen träning också. Jag vill satsa på att få rullning i jobb och saker, kanske en utbildning. Det går inte att klona sig, det har jag förstått, frågan är bara när jag ska leva som jag lär? Börjar mer och mer inse saker och känner mig ganska naiv. Svårt att känna empati och det där....det är inget bra tecken.

Har även lasttränat norsvensken i stallet och fått cred på att jag kan. Jag säger bara en sak-repgrimmor is teh shit. Annars hade den hästen vart i andra änden landet nu antar jag. Han har kommit loss några gånger med ägaren och det har bara blivit svårare och svårare. Jag hjälpte dom idag och efter lite träning så gick han efter mig med slakt grimskaft in i transporten och stod där helt lugn. Flera gånger dessutom, en gång är ingen ide, för då har man troligtvis bara haft tur ;) Dom som lastar på ett sätt bara för att få in hästen ger jag inte mycket cred för. Men kan man be sin häst om att göra nåt och han gör det lugnt och sansat...vad det än är. Det är hästhantering. :)

Nej men...slut på babbel. Nu måste jag sova ett par timmar för det vaknas jobb inatt.

Slutet

på en lång dag avslutas väldigt bra med go musik, rykade färsk banankaka och raggsockar i sängen. Dock kan jag inte riktigt komma ifrån det där med att ensamma kvällar känns väldigt ensamma. Det är ingenting jag är sugen på längre, sen så har jag råkat få en viss person på hjärnan också det sista, graaaow. Men men...

Idag gjorde Sheriffen tävlingsdebut på Oppänge. Kl 6 imorse blåste det och regnet bara vräkte ner så jag hade nästan bestämt mig för att inte åka. Meeeen, gjorde iordning allting, åkte till stallet och det klarnade faktiskt lite lite lite. Såååå, vi lastade på och åkte mot gbg. Jag har haft sällskap av Madde hela denna helgen som varit med och supportat på träning och tävling. Ett stort tack för det Maddisen, både för sällskapet och hästhållare. :) Sheriffen var något stökig och brötig och ville att det skulle hända saker hela tiden men alltid med ett öra mot mig när jag satt på ryggen iallafall. Klasserna gick bra, jättebra även om vissa saker gick mindre bra. Tex en galoppfattning som mest blev någon form av studsande och tydligen hade hela publiken susat enligt madde. :O Så kan det då. Däremot blev nog nästa galoppfattning den bästa vi nånsin gjort så jag är helnöjd.

Själv är jag helt slut efter denna helgen. Men det blir ingen sovmorgon imorgon så det är kanske dags att sova? Jag ska lämna in mammas bil imorgon på verkstan, springa hem och sen så kommer Shibbe och hälsar på :)

Jag kan inte sluta säga det, och jag kommer inte sluta säga det. Men han är mitt levande bevis. Levande bevis på att tja, mitt sätt att lägga upp träning och rehab funkar men kanske framför att att lyssna på din häst. Jag har ridit för tränare som bara sagt att jag ska fortsätta pusha honom fast han inte vill, jag har varit hos både tandläkare och osteopat för att fixa till saker som behövs fixas. Men det mesta har jag gjort själv och det första jag gjorde var att börja lyssna på hästen. Sååå, han fick en sadel utan bom och nu har han fått finfina rygg och serratus thoracis-muskler som går att använda igen. Lite massage här och där, då och då och bra träning. Nu efter några månader bara flyter han fram och både jag och hästen tycker det är roligt igen. Förut kunde man höra när han gick på hårt underlag att den ena hoven slog i mycket hårdare än den andra. Ingen hälta, bara ojämnhet. Men nu hörs det knappt, bara mitt tränade öra som hör pyttelite skillnad nu. Visst är det mycket kvar, hela han är ganska så ojämn i sidorna och man får jobba väldigt mycket med att balansera upp honom. Men framsteg är kul, det är det vi lever på. Vad är det för vits att kämpa om man inte kommer någon vart.

Sheriffen fick nöja sig med en promenad i kvällsmörkret, jag har haft mycket att plugga på idag. Nu är den här, den gråa hösten och regnet kom när jag cyklade hem. Hoppas att det inte regnar imorgon för jag sk upp och rida. Sen blir det ett pass på gymmet med Thildisen verkar det som. Får se vad jag ska köra förnånting. Armarna är ganska slut efter helgens hårda pass och mina vader...mina stackars korta korta vader måste blivit helt utsträckta igår på kursen. Vi skulle göra finnen, en övning där din medhjälpare håller i vristerna när du sitter på knä och långsamt faller framåt mot golvet för att långsamt resa sig upp igen. Jag tänkte att jag borde nog inte göra det med mina korta baksidor men...dum som man är. Kramp och nu en jävla träningsvärk, men kul att ha testat iaf. Vet att jag nästan klarar den. ^^