TANKEBUBBLOR

Jag kan inte sluta säga det, och jag kommer inte sluta säga det. Men han är mitt levande bevis. Levande bevis på att tja, mitt sätt att lägga upp träning och rehab funkar men kanske framför att att lyssna på din häst. Jag har ridit för tränare som bara sagt att jag ska fortsätta pusha honom fast han inte vill, jag har varit hos både tandläkare och osteopat för att fixa till saker som behövs fixas. Men det mesta har jag gjort själv och det första jag gjorde var att börja lyssna på hästen. Sååå, han fick en sadel utan bom och nu har han fått finfina rygg och serratus thoracis-muskler som går att använda igen. Lite massage här och där, då och då och bra träning. Nu efter några månader bara flyter han fram och både jag och hästen tycker det är roligt igen. Förut kunde man höra när han gick på hårt underlag att den ena hoven slog i mycket hårdare än den andra. Ingen hälta, bara ojämnhet. Men nu hörs det knappt, bara mitt tränade öra som hör pyttelite skillnad nu. Visst är det mycket kvar, hela han är ganska så ojämn i sidorna och man får jobba väldigt mycket med att balansera upp honom. Men framsteg är kul, det är det vi lever på. Vad är det för vits att kämpa om man inte kommer någon vart.

Sheriffen fick nöja sig med en promenad i kvällsmörkret, jag har haft mycket att plugga på idag. Nu är den här, den gråa hösten och regnet kom när jag cyklade hem. Hoppas att det inte regnar imorgon för jag sk upp och rida. Sen blir det ett pass på gymmet med Thildisen verkar det som. Får se vad jag ska köra förnånting. Armarna är ganska slut efter helgens hårda pass och mina vader...mina stackars korta korta vader måste blivit helt utsträckta igår på kursen. Vi skulle göra finnen, en övning där din medhjälpare håller i vristerna när du sitter på knä och långsamt faller framåt mot golvet för att långsamt resa sig upp igen. Jag tänkte att jag borde nog inte göra det med mina korta baksidor men...dum som man är. Kramp och nu en jävla träningsvärk, men kul att ha testat iaf. Vet att jag nästan klarar den. ^^